När två blev en
Det är såna här dagar jag ligger och tänker, tänker på hur det skulle vara att vara kär i kärleken. Såna här dagar saknar jag det mest vackra som finns, att känna närhet och kärlek från någon man tycker väldigt mycket om. Tänk er att ligga i en varm famn och få höra hans ljuva ord som tappat upp ett bad av komplimanger, där man aldrig vill gå ifrån. Att ligga på hans bröst och lyssna på hjärtslagen samtidigt som man får en kyss i pannan. När man sitter och funderar på den där känslan man känner då man saknar personen bara några sekunder efter man pussats hejdå. Det är vad jag kallar kärlek.
Jag har hört att om någon gör ens hjärta trasigt, blir det dubbelt så stort när det blir helt igen. Att man har dubbelt så mycket kärlek att ge.
fint skrivet catja :)
