FUCK CANCER

 
 
Igår var det två år sedan min bästa vän, min mamma, min pappa, min mormor - mitt allt, gick över till andra sidan. Jag har tagit ledigt från bloggen för att umgås med min närmaste familj de senaste dagarna och jag hoppas ni har förståelse för detta.
 
Här nedan delar jag min historia om den vidriga sjukdomen. Jag skrev denna text för ett år sedan, den 1 mars 2014. 
 
 
 
 

Jag skulle åka till Thailand samma dag och hela familjen samlades hemma hos dig. Vi åt en god avskedsmiddag som bestod av kött, potatis och din hemmagjorda brunsås. Inte visste vi då att det skulle bli den allra sista middagen vi åt tillsammans. Lika bra var väl det, annars hade hela min värld rivits itu och resan hade blivit inställd. Vi förstod att något var fel, men inte så fel. När vi väl var i Thailand försökte vi nå dig. Det gick inte så bra. Klumpen i magen och tankarna for iväg. Tillslut nådde vi fram och jag berättade för dig om resan och du lät så glad men samtidigt så trött. Inte som du brukade låta. Jag frågade dig hur du mådde och jag fick det hjärtskärande svaret: Inte så bra. Sa verkligen min mormor att hon inte mådde bra? Jag hade aldrig hört i hela mitt 20-årliga liv att hon sagt att hon mått dåligt. 
Jag förskönade hela situationen och försökte tänka positivt för att kunna leva vidare. Dagarna gick och vi kom hem till kalla Sverige. Det hade också precis tagit slut mellan mig och killen så även det drog ner mig rejält. 
När vi vaknade på morgonen fick vi ett samtal om att mormor var inlagd på sjukhuset och även fått diagnosen Cancer. Den vidriga jävla sjukdomen Cancer. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag levde på hoppet om att hon en vacker dag skulle bli friskförklarad och få komma hem och allt skulle bli som vanligt. Hon var ju min allra bästa vän som jag pratade med varje dag, flera gånger om dagen, och träffade varannan dag. Hon visste ju allt om mig, hjälpte mig, stöttade mig och älskade mig för den jag är. Precis som jag gjorde för henne. Hur skulle det bli nu? 
Hon var inlagd i två månader och genomgick hela fyra operationer. Varje dag var jag och min familj och hälsade på. Vid slutet av sjukhustiden låg hon på IVA, och hon blev bevakad dygnet runt. Varje dag var en pina, men jag levde för hoppet. Jag har aldrig kunnat tänka mig ett liv utan min mormor. Skulle något hända henne skulle jag att dö. Jag skulle inte kunna känna mig hel och levande igen. 

Jag skulle precis ta min första tugga sallad på ett fik inne i stan när telefonen plötsligt ringer. Fem minuter senare sitter jag på bussen på väg till sjukhuset. Jag hade precis fått reda på att mormors liv inte gick att rädda. Den smärtan jag bar på då går inte att beskriva. Det var som att få sin egna dödsförklaring tryckt i ansiktet. 

Mormor krigade in i det sista och höll ut ett helt dygn och alla hennes älsklingar satt vid hennes sida. Jag hade gjort en ljuslykta i form av en skyddsängel som stod och brann. Jag höll hennes hand om pussade henne hejdå. Hon var tvungen att släppa taget, vi ville inte se henne lida mer. Hon var inte där, samtidigt som hon var kvar. Hennes hjärta slog ju. 
Jag fick en inre kraft som jag inte heller kan förklara idag. Det var som att hon förberett mig under hela hennes sjukhustid. Klockan 20.36 den 1 mars 2013 somnade hon in. Den dagen kommer för alltid att ligga mig i minnet. 


Idag har det gått ett helt år och jag kan fortfarande inte förstå att det som hände faktiskt har hänt. Idag tänker jag endast på det bra sakerna jag har delat med min mormor och förträngt allt det hemska. Jag överlevde fast det rent utsagt skulle vara omöjligt. Idag lever jag på att hon är med mig. Fast på sitt sätt, det vet jag. Hon är min skyddsängel och hon lever inom mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. 

Efter alla tråkigheter har jag blivit starkare som person och värderar mina nära och kära högst. Som alltid. Jag har fått mer skinn på näsan och sagt upp kontakten med folk som fått mig att må dåligt. 
-När något försvinner kommer något nytt. Det stämmer. Jag ska bli moster om en månad till en liten prins. Jag blir varm i hela kroppen av tanken på det. Jag kommer att vara en viktig person i hans liv, precis som min mormor var i mitt. 

Idag har vi ätit din favorit-smörgåstårta och även tänt extra ljus för dig. 
Tack för allt det fina du givit oss och tack för att du har varit du. 
Mormor -  Du är min stora inspiration i livet. 




Det här är min berättelse om den vidriga sjukdomen Cancer. Jag är inte den enda som går med en sånt här i bagaget. Tyvärr är det allt för många. Vi måste få stopp på det. Cancern måste döda sig själv, snarast. Var med och stöd Cancerfonden genom att klicka HÄR! Du kan inte göra allt, men du kan göra något. Alla bidrag gör skillnad. Tack till alla som stöttat och funnits där för mig, och all kärlek till min älskade familj.

Mina egna texter | | Kommentera |
Upp